onsdag, 11 juli 2018

Fotografen bevittnade makens farväl till sin fru: “Jag vet att du inte kan höra mig, men jag älskar dig”

Fotografen April Yurcevic Shepperd bevittnade Bobby Moores farväl av hans älskade fru Jerry. När hon såg hans farväl var hon tvungen att sätta ord på ögonblicket.

Denna historia beskriver så väl den smärta och tomhet man kan känna efter att ha förlorat någon närstående. Det är en olidlig sorg och smärta som inte går att sätta ord på.

Historien handlar om Bobby Moore och hans älskade fru. Efter att ha varit gifta i 59 år gick Jerry tragiskt bort och Bobby blev ensam kvar. Fotografen April Yurcevic Shepperd såg den sörjande änklingen framför kistan. När hon såg honom tog hon en bild och kände sig tvungen att skriva ner det hon såg framför sig.

Bilden och texten skulle var egentligen aldrig publiceras men familjen ville att fotografen skulle dela historien, för att förhoppningsvis kunna hjälpa andra i sitt sorgearbete. Efter familjens vädjan publicerade April bilden och texten på Facebook.

En historia om kärlek

”I dag bevittnade jag en historia om kärlek. Inte den typ av kärlek som delas av unga personer som är fulla av passion och massor av hormoner. Inte den typ av omtöcknande kärlek som upplevs av nyförlovade, som är  fängslade av idén om fullkomlig hängivenhet och att leva lyckliga i alla sina dagar.

I den värld vi lever i, när löften bryts lika snabbt som en kvist , så såg jag i dag en sällsynthet, en diamant av enastående slag.

I dag såg jag en man, en nedbruten man, som stod vakandes över sin allra käraste. Här var kärleken personifierad. När han gick in i rummet var stegen tunga, men hans beslutsamhet var orädd. Hans ögon var fixerade mot vad som fanns längst in i rummet.

En stålgrå kista stod under de upplysta lamporna. Halva kistlocket var öppet; den stängda delen rymdes av levande blommor i alla möjliga former och färger, prydda av sidenband med ord som 'fru' och 'mamma'."

"Jag älskar dig"

"När han närmade sig, utan att stanna upp, lutade han sig fram och kysste hennes målade läppar. Hans svaga kropp kämpade för att hålla sig upprätt. Milt och mjukt kom hans ord till henne. Säkert hade dessa ord sagts otaliga gånger, men den här gången var de insvepta i evigheten.

”Jag vet att du inte kan höra mig”, viskade han. ”Men jag älskar dig”. Och sedan föll det en tår.

Familjebesöket var inte planerat förrän ytterligare någon timme eller två, men han hade kommit dit tidigt. Han ville inte slösa bort dessa sista timmar."

I över 60 år hade hon funnits vid hans sida

"I över 60 år hade hon funnits vid hans sida, men det var fortfarande inte tillräckligt. Inte ens nära. Så han drog fram en stol, och där satt de. Med käppen på sin högra sida och hans avlidna fru bredvid, satt han vid kistans sida i nästan en timme. Han smekte hennes armar och klappade hennes händer. Det var som om han tröstade henne, men sanningen var att han tröstade sig själv.

Det verkade inte störa honom att hennes hud var kall, att hennes kropp var styv och stel. Inte heller störde det honom att hon inte svarade på orden han viskade till henne.

Även om det verkar märkligt, så skulle detta kunnat vara en vanlig scen från vilken kväll som helst i deras hem. Bortsett från uppsjön av påkostade blommor och små gåvor som skickats av vänner, verkade det här scenariot helt normalt."

Familjen grät tillsammans

"När familjen började komma satt han fortfarande där, höll hennes hand, strök henne över hennes hår.

”Hon är vacker, är hon inte?” sa han när barnen kom dit. Alla höll med. Och de grät.

I nästan fem timmar fanns han vid hennes sida, uppgiven, utmattad, tills hans kropp krävde att han drog sig tillbaka och hans sinne bönade om andrum.

Jag stod där i vördnad, såg trohet med egna ögon. Aldrig hade jag sett en man så nedbruten, rånad på sin lycka av dödens förbannelse. Jag undrade när jag iakttog honom, vad han skulle göra i morgon och dagen efter det?

I dag var den enkla delen. I dag fanns hon fortfarande där, liggandes bredvid honom, tillgänglig för att bli rörd eller sedd eller kysst."

Hur kan man någonsin sova igen?

"I morgon, efter att hon sänkts ner i jorden och han återvänt till deras gemensamma hem, vad händer då? Hennes saker kommer fortfarande vara kvar, hennes lukt,  hennes favoritstol, deras säng. Deras säng. Hur kan någon sova igen, efter att ha legat bredvid sin bästa vän i 59 år? Jag kan inte föreställa mig att man någonsin kan sova igen.

I dag bevittnade jag en berättelse om kärlek. Och jag kommer att bevittna det igen i morgon, när historien får sitt slut, och denna scen är tom, och ljusen släcks.

För Bobby, och allt som han är.”

Denna fina och sorgliga berättelse är för alla som någon gång förlorat en närstående. Så länge vi minns våra älskade, finns de alltid med oss.

Här hyllas Tilde de Paula för sina 17 år i Nyhetsmorgon – då gör hon sin sista sändning

Kvinnan rasade 158 kilo i vikt och ser ut som en helt ny människa

Tabben som fick Åkesson och Lööf att skratta i riksdagen är nu avslöjad

Mamman förlorar sin bebis – vill nu varna andra föräldrar

Benjamin Ingrossos våta sexdröm om familjemedlemmen

Flickan ger bort en fotobok – hur mamman reagerar kan nog alla föräldrar känna igen sig i

Molly Sandén rasande efter Katrin Zytomierskas och Filip Hammars ord

Camilla Läckbergs hemliga barnbeslut räddade förhållandet

GLÄDJEBESKEDET: Sänkt skatt för pensionärerna

Hästen flyr från lågorna och fastnar i poolen – titta vad hon gör för att tacka sin räddare

Annie Lööf avslöjar planerna med Stefan Löfven och Socialdemokraterna

Kravet: Nya lagen om TV-avgift måste betalas även om den betalande avlider